Hela historien börjar en solig dag i juli 2016 (12:e) då Mamma Ulrica går på läkarbesök på MVC för att hon har konstiga flytningar och väldigt ont i nacken. Läkaren tar blodtrycket på Ulrica och noterar att det är lite högt, sen fortsätter hon att prata om massage och vetekuddar. Direkt efter läkarbesöket så träffar vi barnmorskan för en rutinkontroll, även hon tar blodtrycket på Ulrica, hon tar om det två gånger då hon tror hon sett fel. Blodtrycket låg på 197/115 och hon pratar genast med läkaren om detta, vi blir sedan beordrade att åka till Östersund för vidare kontroll på mödravården. Vi packar en liten väska och åker in till Östersund, väl där så tas blodtrycket igen och då ligger det på 207/120, även ett urinprov tas. Ulrica får ganska omgående blodtryckssänkande medicin, urinprovet visar väldigt höga värden av äggvita vilket tyder på havandeskapsförgiftning. Ulrica får även andra mediciner som ska sänka hennes blodtryck, man kollar även fostret för att se om det mår bra, fostret har starka hjärtljud och bra värden. Under natten kommer det en läkare och meddelar att vi kommer att bli flyttade till Umeå då Ulrica förmodligen måste förlösas och Östersund har inte resurser att ta han om ett så litet foster. På morgonen klockan 10:00 så kommer personal från ambulansflyget och hämtar Ulrica, jag tar då bilen och far hem till Sveg för att packa en större väska och fixa kattvakt. När det är gjort så far jag direkt till Umeå, det var den längsta resa jag någonsin gjort. När jag kommer fram till Örnsköldsvik så stannar jag en snabbis för att äta något, precis när jag parkerat bilen så ringer Ulrica och meddelar att allt gått bra och att både hon och bäbisen mår bra.
När jag kommer fram till sjukhuset och kommer in på intensiven så blir jag stoppad av en läkare som frågar om jag är villig att eventuellt donera en njure till Ulrica och om dom får ta ett blodprov för att se om den är kompatibel med henne. Efter det så får jag komma in och träffa Ulrica, hon är väldig svag och medtagen men vid gott mod, hon blir glad när hon ser mig och frågar ifall jag träffat vår son än, jag talar om för henne att jag kommer att göra det så fort jag kan. Innan jag går vidare för att se till min son så får jag prata med kirurgen som utfört operationen, denne meddelar att det var i grevens tid som hon kom in, några timmar till och det har inte gått att rädda varken henne eller bäbisen. Jag fortsätter sen in på neonatal avdelningen för att få träffa min son, han ligger i en special kuvös med en massa slangar kopplade till sig. Personalen meddelar att han mår riktigt bra och att han har väldigt starka lungor då han bara behöver 3% syrgas för att kunna andras. Grimm är född i vecka 27 + 4 vilket gör honom till en tidig prematur, han var även ganska liten för sin ålder då han bara vägde 673 gram, han skulle ha väkt mellan 900 och 1100 gram så det tyder på att han varit näringshämmad innan förlösningen och att havandeskapsförgiftningen pågått en tid innan den upptäcktes. Dagen efter så går jag till Ulrica igen för att tala om för henne att Grimm mår bra, hon ligger med en massa slangar och kablar kopplade till sig, men skiner upp när jag kommer, hon blir glad när jag berättar att Grimm mår bra och visar henne några bilder på honom. Ulrica ligger på IVA i två dagar innan hon blir flyttad till förlossningen, det tas en massa prover och då framkommer det att hennes njurar läker som ett såll och att hennes albumin värden är näst intill obefintliga, hon får ett albumindropp ganska omgående och efter två flaskor så är värdena nästan normala igen. Ulrica har en kateter för att man ska kunna tömma henne på vätska då hon har väldigt mycket sådan i kroppen, under första dygnet på förlossningen så tömmer vi henne på nästan 15 liter vätska och det är nästan lika mycket nästkommande dygn. Efter 5 dagar på förlossningen så tar man bort katetern då den inte längre behövs.
Under denna tid så är vi hos Grimm så mycket som Ulrica orkar med och får då även sitta känguru med honom, det var en fantastisk känsla att få hålla honom första gången, man var rädd att han skulle gå sönder om man tog i honom men det gick bra, men innan Ulrica fick komma in där han låg så fick hon först tvätta av nagellacket som hon hade på naglarna. Efter tre veckor i Umeå så blir vi flyttade tillbaka till Östersund och neonatal avdelningen där. Grimm få då problem med magen och kan inte bajsa på egen hand så han får hjälp med det och i början så fungerar det bra men efter ett par veckor så förvärras det och man tar röntgenbilder på hans mage och tarmar, dessa bilder skicka sedan till Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala för bedömning. Uppsala meddelar att man eventuellt kan se en förträngning i tunntarmen och vi blir skickad dit för vidare undersökning och bedömning.
Man hittar inget fel på Grimms tarmar och efter en vecka så blir vi skickade tillbaka till Östersund. Efter några veckor där så blir vi kallade till ett möte med kurator, läkare och sköterska, dom meddelar att dom vill göra en orosanmälan för dom tycker att vi har problem med att läsa Grimms signaler och tycker att vi behöver extra hjälp när vi kommer hem, dom lovar då dyrt och heligt att det inte ska bir någon direkt utredning utan bara att man kommer undersöka vilket stöd vi behöver när vi kommer hem. Dom ljög för oss för dom skickade in något helt annat än vi kommit överens om, för efter två dagar så ringer en handläggare från socialtjänsten i Sveg och meddelar att ärendet blivit tilldelad en utredare och att en utredning om våran föräldraförmåga kommer att göras.
Till saken hör nu att Grimm är fortfarande prematur och kan inte meddela sig med omvärlden om vad det är han vill, utan det är upp till oss föräldrar att utröna vad han vill, med hjälp av uteslutningsmetoden. Han är även väldigt blek i hyn så man kan omöjligt se på honom när han får ett tapp i syresättningen vid matning, vi måste hela tiden titta på pulsskåpet för att se om han tappar i syresättning. Detta vill inte sköterskorna att vi ska göra för dom tycker att vi ska se på honom när han tappar, men eftersom han är så blek som han är så syns det inte på honom när han får ett tapp i syre. Till och med sköterskorna som klagar på oss måste titta på pulsskåpet för att se om han tappar, dom kan inte heller se på honom när det händer, men kräver att vi ska göra det. Vi försöker att förklara för dom men dom ignorerar oss fullständigt. Istället gör dom en orosanmälan bakom ryggen på oss.
Under hela denna tid har vi varit nödgade att ansöka om försörjningsstöd då försäkringskassan strulade och drog in våra SGI så vi inte kunde få vård av barn som vi skulle haft. Till saken hör nu att Ulrica fick pengar retroaktivt av försäkringskassan i slutet av maj, då passade vi på att köpa en bil eftersom vi bor i Sveg och bil är ganska nödvändigt att ha för att kunna ta sig någonstans. Vi passade även på att åka på en liten semester med min dotter så hon skulle få göra något roligt på sommarlovet. Allt flöt på bra och det hade inte varit några problem om inte Ulrica hade åkt in på sjukhuset. För att jag överhuvudtaget skulle kunna åka till Umeå så var jag nödgad att använda pengarna som vi lagt undan till hyran för att kunna tanka bilen och handla mat i Umeå. Detta meddelade vi SOC men dom tog inte detta i beaktande och vi fick inget försörjningsstöd av dom vilket ledde till att vi blev efter med två hyror. Dom menade att vi skulle ha förutsett detta och lagt undan pengar för det och att det kommer att räknas med i tre månader. Dom hade heller ingen förståelse för att det inte fanns något kök i Östersund så vi kunde laga mat, utan var tvungna att äta ute, och menade att vi fick skylla oss själva som satt oss i den situation vi var i.
En vecka efter att handläggaren ringt så kommer en utredare på besök och förklarar knapphändigt vad allt går ut på och ger oss ingen vidare information om detta, han erbjuder inte heller oss hjälp och stöd på plats i Östersund. När vi försöker förklara allt för honom så blir vi ignorerade och hänvisade till socialtjänstlagen, vi ber då om att utredningen ska göras på hemmaplan så vi har möjlighet att få vara en familj och ha chansen att återhämta oss efter allt som hänt. Han meddelar då att något sådant inte är aktuellt och att vi måste till ett utredningshem för att utredningen skall kunna utföras.
Tre veckor efter att vi kommit tillbaka från Uppsala så bir Grimms mage väldigt stor och jag känner att tarmarna inte är riktigt där dom borde vara, jag ber då om att dom ska göra en ny röntgen på Grimm men få meddelat att det inte är någon fara och att det är fullt normalt för ett prematurbarn att tarmarna flyttar på sig lite. Och två veckor efter att jag begärt undersökningen så blir Grimm akut dålig, han har blod i avföringen och är blekare än ett lakan, magen är enorm och man ser att han har väldigt ont. Då görs det en röntgen på hans mage och vi blir skickade akut till Uppsala, jag och Ulrica få flyga dit och Grimm skulle komma efter i ambulansflyg. När vi landat och tagit oss till sjukhuset får vi veta att Grimm inte har lämnat Östersund och att man har varit tvungen att intubera honom. Efter flera timmar så ringer dom från sjukhuset och meddelar att Grimm är på ingång, vi går genast dit och möter upp Grimm, han förs in på barnintensiven på neonatalavdelningen och blir ånyo undersökt, man bestämmer att han måste opereras och att detta ska utföras dagen efter på morgonen. Klockan 10:00 rullas han iväg till operationen och vi har några timmars väntande framför oss, klockan 15:30 ringer sjukhuset och meddelar att han kommit tillbaka efter operation och att den var lyckad. Vi går genas dit och får då träffa kirurgen som utfört operationen, hon förklarar att man tagit bort ungefär hälften av Grimms tunntarm och även en liten bit av tjocktarmen, men att utsikterna är goda. Han har nu fått en stomi insatt då tarmarna måste vila innan man kan sätta ihop dom igen och att detta tar mellan 4 - 10 veckor vi får också information om att Grimm kommer få en CVK (Central Ven Kateter) och vi kommer att få utbildning i hur den fungerar. Vi blir kvar i Uppsala några dagar till för observation och få då påbörja CVK skolan, men den avbryts eftersom sjukhuset blivit informerade om utredningen och att det kommer vara fler som behöver gå kursen. Akademiska bir också ålagda att göra en bedömning av hur dom ser på oss som föräldrar och hur dom tycker att vi klarar av föräldraskapet, Akademiska fyller i bedömningen och skriver att dom inte kan se några som helst problem i vårat föräldraskap och att det är fullt normalt för föräldrar i våran situation att vara trötta och nere, samt att dom tyckte vi gjorde ett bra jobb trots allt som hänt.
Väl i Östersund så får vi fortsätta att slåss mot SOC som vägrar hjälpa oss och hänvisar till att vi skulle varit förutseende och sparat pengar. Efter många turer så lyckas vi med hjälp av mitt personliga ombud att övertala dom att hjälpa oss, vi lyckas göra en deal med hyresbolaget om en avbetalning på den ena hyran som vi ligger efter med, och hoppas att min ansökan om sjukersättning ska gå igenom snart och att jag kanske får lite retroaktivt där som vi kan betala den andra hyran med.
2 veckor efter att vi kommit tillbaka till Östersund så har vi ett nytt möte med utredaren och han meddelar att vi kommer att bli placerade i ett familjehem i Järbo utanför Sandviken och att familjehemsmamman skulle komma upp och hälsa på oss om några dagar.
Efter 6 veckor i Östersund är det dags att åka tillbaka till Uppsala för att sätta ihop Grimms tarmar och ta bort stomin. Den operationen var en succé och han fick nu en CVK istället som han får näringsdropp genom. Jag och Ulrica får äntligen gå färdigt CVK skolan som vi påbörjade förra gången vi var där. Under denna tid så går även familjehemsföräldrarna samma skola, och vi träffas ett par gånger för att gå igenom allt som kommer att hända.
Dagen före julafton (2016) så åker vi till familjehemmet i Järbo och ett nytt helvete börjar. Redan efter några dagar så börja familjehemsföräldrarna att hacka på Ulrica som har en grav hörselskada och använder hörapparat men har ändå svårt att uppfatta allt som sägs och måste hela tiden bekräfta det hon hört för att veta om hon hört rätt. Dom tycker att hon är nonchalant mot dom och inte gör som dom säger, när hon försöker förklara att hon inte hör allt dom säger och måste få det bekräftat så ignorerar dom henne och tycker att hon ska skruva upp volymen på hörapparaten istället så kanske hon hör vad dom säger. Denna mobbing pågår dagligen, dom säger saker till Ulrica, hon försöker få bekräftat men blir ignorerad, och när hon gör det hon tror hon hört så blir det fel och hon får skäll. Hon har även fått diagnosen klinisk depression av en kurator i Sandviken, något som inte alls är förvånande med tanke på allt som hänt. Detta har varken familjehemmet eller socialtjänsten tagit någon hänsyn till, utan dom gör allt dom kan för att trycka ner henne ännu längre i skoskaften.
Även jag upplever det störande i familjehemmet då det finns väldigt mycket störande bakgrundsljud, då jag har diagnosen Aspergers Syndrom. Jag påtalar detta men det ignoreras totalt och allt fortsätter, jag har ständig huvudvärk på grund av alla onödiga ljud, och kan inte koncentrera mig på det jag ska göra. Sedermera så behöver jag lugnt och tyst om jag ska kunna utföra saker som kräver min fulla uppmärksamhet, en av dom sakerna är Grimms CVK som sköts dagligen med av och på koppling av dropp. Jag har vid flera tillfällen talat om för familjehemsföräldrarna att dom inte ska prata med mig eller på annat sätt störa mig när jag håller på med Grimms CVK för att då kan det bli fel och det får det inte bli. Detta har dom fullständigt skitit i, dom har hela tiden pratat och avbrutit mig så jag har tappat bort vad jag har gjort och det blir fel, sedan så gnäller dom på mig för att det blir fel, när jag påtalar att det är dom som stör så jag inte kan koncentrera mig så blir dom sura och tycker att jag ska skärpa mig. Men har jag eller Ulrica råkat säga nått när dom lyssnat på melodikrysset på lördagarna så har dom skällt på oss att vi inte ska störa dom när dom lyssnar på radion. Både jag och Ulrica har påtalat denna mobbing och kränkning av oss till dom utomstående utredarna som kommer och pratar med oss, men dom har struntat i vad vi sagt och inte vidtagit dom åtgärder som dom borde gjort.
Efter ett par månader i familjehemmet blir vi kallade till ett planeringsmöte på SOC i Sveg, vi tror att det är ett möte för att diskutera våran hemkomst och vilken hjälp vi ska få när vi kommit hem. Istället får vi veta att man omhändertagit Grimm enligt LVU§6 och att vi inte får åka tillbaka till Järbo och våran son. Dom påstår att Ulrica ska vara farlig för Grimms liv och hälsa och att detta motiverar beslutet. När vi väl har tittat igenom anmälan så ser vi att den är helt fabricerad, den innehåller massvis med faktafel och en hel del rena lögner, det är en skrivelse som har ett enda syfte, att misskreditera Ulrica och att statuera att funktionshindrade inte ska ha barn.
I anmälan som gjorts så påstås det att Ulrica slavar med handhygienen och att hon tycker att det inte är så viktigt med den, till saken hör nu att Ulrica är utbildad undersköterska och personlig assistent med inriktning mot funktionshindrade barn, både fysiska och mentala funktionshinder. Hon är även utbildad att hantera barn och andra med autism, så hon är väldigt väl medveten om hur viktigt det är med hygienen och är den av oss som spritar händerna mest, både före och efter hon hanterat Grimm. Däremot familjehemsföräldrarna slavar grovt med handhygienen, mamman i familjen har väldigt långa lösnaglar som hon vägrar att ta av sig, trots att hon blivit ombedd att göra det av samtlig personal på Akademiska. Hon skall även använda handskar när hon hanterar Grimm just för att hon har naglarna, hon har aldrig satt på sig handskar när vi håller på med Grimms CVK. Grimms CVK gör att han är extremt infektionskänslig och att hygienen kring CVK’n är Extremt noggrann, man ska först tvätta händerna ordentligt sedan ska man sprita händerna enligt anvisning i vårdguiden, sen ska man sprita av hela området där man håller på med Grimm. Då det är jag som kopplar av och på Grimms dropp så är jag mycket noga med hygienen och spritar händerna och byter handskar flera gången under hanteringen, mamma i familjen som har hand om pumparna, spritar händerna så lite att dom knappt blir fuktiga för hon kan inte göra det ordentligt för då tappar hon sina lösnaglar.
Vidare så står det i anmälan att Ulrica är nonchalant och inte bryr sig om vad dom säger till henne, det är hon inte. Hon hör inte vad dem säger till henne för dom antingen pratar rakt bakom henne, pratar för fort eller mumlar och när Ulrica försöker få bekräftat så blir hon nonchalerad av dom. Dom har vid flera tillfällen sagt åt henne att höja volymen på hörapparaten så hon hör vad som sägs, det går inte att få högre volym än den som är satt från början och det har Ulrica försökt förklara för dom men det är inget dom lyssnar på.
Sedan så står det att Ulrica är oförsiktig med Grimms droppslangar och rycker och drar i dom hela tiden så CVK’n är på väg att lossna. Detta är ren skär lögn, Ulrica har vid ett par tillfällen fastnat med slangarna då hon rest på sig men det är inte mer än vad någon annan har gjort, hon är extremt noga med att hålla i slangarna så att det inte ska hända något. Hon är trots allt utbildad i detta och vet vad hon gör.
Det står även att hon vill mata Grimm med korv och potatis, detta är också ren skär lögn, hon har aldrig sagt något sådant. Hon skämtade en gång om det men tillade då att han får vänta nått år innan det blir aktuellt. Både Ulrica och jag är väl medveten om att Grimm inte får äta riktig mat än då han dels är för liten och dels så har hans tarmar inte mognat ordentligt för att man ska kunna ge honom fast föda.
Det står även att mitt funktionshinder (Aspergers) skulle vara ett förhinder för mig att kunna ta hand om Grimm på ett adekvat sätt. Detta är ren lögn, förövrigt så har inte dom den utbildning och kompetens som krävs för att göra en sådan bedömning, den kan bara göras av folk som är utbildade att handleda och utreda autistiska personer. Ulrica skulle med sin utbildning kunna göra den bedömningen, men hon har förutom utbildning även flera års erfarenhet av att jobba med autistiska personer. Mitt funktionshinder är i detta fall ett stort plus då det krävs att man följer rutiner och är strukturerad i utförandet av CVK hanteringen, detta är jag av naturen tack vare mitt funktionshinder. Jag själv är väldigt beroende av rutiner och struktur i min vardag.
Familjehemmet har ingen utbildning eller erfarenhet av hur autistiska och deprimerade personer fungerar eller hur man pratar med en person med grav hörselskada, ändå så litar socialtjänsten i Härjedalen på deras bedömningar av oss, något vi finner ytterst märkligt. Under hela den här tiden så har vi inte erbjudits någon form av hjälp med att hantera allt som hänt, vi har heller inte blivit tagna på allvar när vi framfört våra önskemål. Det har heller inte gjort någon som helst undersökning i om det faktiskt skulle gått att göra denna utredning på hemmaplan, det har vi nu i efterhand fått veta av ett flertal personer som är insatta i SoL (socialtjänstlagen) att det hade fungerat alldeles utmärkt. Grimm hade kunnat få en personlig assistent som hjälpt oss med CVK och skötsel av honom, sedan hade man kunnat skicka personal från vårdcentralen till Uppsala för utbildning i hur man lägger om plåstren som sitter över själva CVK’n, utredningen i sig hade kunnat utföras av Familjeteamet i Härjedalen. Detta har alltså inte alls undersökts då utredaren redan från början var inställd på familjehem. När vi frågade i Östersund ifall det gick att göra hemma så fick vi genast svar att detta inte var möjligt i någon form, en ren lögn från utredaren.
Denna utredare lovade också att ett omhändertagande aldrig skulle ske för att det fanns massor med andra vägar att prova innan det ens skulle bli aktuellt. Inga andra vägar har ens kommit på tal eller provats, ännu en ren lögn från utredarens sida.
Den känsla som vi har nu är att Härjedalens kommun inte vill att funktionshindrade ska få ha barn och att socialtjänsten gör allt dom kan för att se till att det förblir så. Det känns också som om socialtjänsten vill ta livet av Grimm genom att lämna honom med personer som inte borde få ta hand om svårt sjuka bäbisar. Vi känner oss helt enkelt mycket kränkta och förbigångna av socialtjänsten på Härjedalens kommun, som gjort allt dom kan för att stjälpa oss.
Vi fortsätter att åka till Grimm för det lilla umgänge vi fått, men efter några veckor får vi veta att vi ska få en ny handläggare på SOC. I slutet av april har vi ett överlämningsmöte där nuvarande handläggare (Gunnar Bergqvist) lämnar över ärendet till verkställande handläggare Lena Olsson. Under detta möte så försöker Gunnar ännu en gång att trycka ner oss och jag blir förbannad och talar om för honom exakt vad jag tyckte och tänkte om honom. En vecka senare så har vi ett nytt möte med bara Lena, hon är raka motsatsen till Gunnar, det första hon förkunnar är att vi ska ha mer umgänge med Grimm så att vi har en chans att knyta an till Grimm. Sagt och gjort två veckor senare meddelar hon att vi fått ytterligare tid med Grimm, den här gången så är det fyra timmar var annan vecka vilket innebär att vi har totalt 12 timmar umgänge i månaden med Grimm, hon meddelar även att Grimm har fått ett personligt ombud som kommer att närvara vid träffarna. Ombudets uppgift är att se till att Grimm får den vård han behöver och även kolla hur vi agerar när vi är med Grimm. Redan första träffen med ombudet framkommer det att hon har stor erfarenhet av personer med olika handikapp och vet hur vi kan reagera i olika situationer, hon riktar även kritik till familjehemmet för hon tycker dom har bristande hygien vid hanteringen av Grimm. Efter ytterligare någon månad så är det dags för en ny utvärdering av LVU och till det så skriver Grimms ombud en redogörelse för hur hon tycker att vi är med Grimm, och att hon rekommenderar att Grimm får komma hem till oss. Till min stora förvåning så är det Gunnar Bergqvist som ska göra även denna utredning, när jag denna gång får en kopia på utredningen så stämmer inte ett ord av det jag sagt till honom vid telefonintervjun och ombudets redogörelse finns inte ens nämnd sedan så har Lena semester och har inte fått säga sitt i utredningen som hon enligt lag ska göra , jag överklagar omedelbart detta och får återigen träffa socialnämnden, den här gången så har jag förberett mig ordentligt och talar om för dom exakt vad som står i lagen om LVU och handikapplagen. Jag förklarar för dom att inget av dom kriterier som finns angående utredningen av LVU har uppfyllts och att den därmed är olaglig, jag förklarar även hur handikapplagen fungerar och att kraven från denna inte heller har uppfyllts. Men till allas förvåning så bedömer nämnden att LVU ska fortsätta eftersom vi har en benägenhet att inte ändra vårat beteende, vilket beteende det gäller framgå inte, bara att vi inte vill ändra på det. Jag begär genast ett möte med Socialchefen för att hon ska få förklara vilket beteende vi inte vill ändra på, vid detta möte så medverkar även familjeteamet, Lena och mitt personliga ombud, under mötet så framkommer det ändå inte vad vi gjort fel och vad vi ska ändra på, det vet dom inte dom bara vet att vi inte vill ändra på oss. Som synes blev detta möte en katastrof och vi är inte ett dugg klokare snarare ännu ner frustrerade och lessna. Två dagar efter mötet har vi en träff med Familjeteamet och lena där vi diskuterar hur mötet gick och vad vi ska fokusera på framöver. Vid denna träff så säger Lena åt oss att omedelbart skriva en hemtagningsbegäran för Grimm för då måste den enligt lag utredas och att den utredningen kommer att göras av opartiska handläggare. Sagt och gjort, när vi kommer hem så sätter jag mig genast ner och skriver en begäran om hemtagning och även en plan för hur den skulle kunna se ut, lämnar in den till Lena.
Veckan efter att jag lämnat in begäran så ringer telefonen och det är en av handläggarna som ska utreda hemtagningen, hon bestämmer ett möte med oss redan samma vecka, vid detta möte så får vi träffa båda handläggarna som ska ha hand om utredningen även Lena och Familjeteamet är med. Vi har en inledande diskussion om hur denna hemtagning ska se ut och kommer fram till att jag och Ulrica ska göra om föräldraförmågebedömningen fast denna gång på ett ställe där dom vet vad dom gör och har erfarenhet av olika handikapp, vi kommer även fram till att vi ska gå CVK kursen igen för att friska upp kunskaperna. Två veckor senare så meddelar en av utredarna att hon hittat ett ställe i Småland som är villiga att ta emot oss, det blir även bestämt ett datum för CVK kursen och att vi omedelbart efter den ska åka ner till Småland.
Den 21 november 2017 så åker vi iväg till Uppsala för att gå CVK kursen igen och med på denna kurs är även en barnsjuksköterska får Fredriksdal som stället heter som också ska gå kursen för att kunna bistå oss med hjälp och för att se så vi gör rätt. Fredriksdal är ett utredningshem där dom har alla tänkbara resurser, det finns läkare, sköterskor, pedagoger, psykologer och kuratorer, alla med stor erfarenhet av både hörselskadade och Aspergers.
Den 28:e november så åker vi först till Järbo för att hämta Grimms grejor där för familjen där vägrar ta med det för dom ska åka tåg vilket Grimm inte får göra då han är extremt infektionskänslig men det skiter dom i, vi kommer till Järbo och packar in grejorna i bilen och jag är fortfarande imponerad att vi fick plats med allt, när det var gjort så ställde vi in siktet på Fredriksdal. Familjehemsfamiljen blev rasande när dom fick veta att Grimm skulle få komma hem till oss, dom hade blivit lovad av Gunnar Bergqvist att dom skulle få bli fosterhem åt Grimm för att vi skulle enligt Gunnar aldrig någonsin skulle få tillbaka vårdnaden om Grimm. Detta satte utredarna stopp för och förklarade för familjehemmet att det är inget som han har rätt att lova för vi var Grimms föräldrar och dom såg inget hinder i att Grimm skulle komma hem.
När vi kommit till Fredriksdal så blev vi mött av en dam som skulle vara våran fadder under vistelsen där, vi skulle få två faddrar, Camilla och Tette det var Camilla som mötte oss när vi kom fram. Vi blir tilldelad ett rum och får tömma bilen, Camilla är också förvånad över att jag fått in allt plus oss i bilen. Dagen efter att vi kommit dit så har vi en liten introduktion om Fredriksdal och vad dom gör där, vad vi ska göra där i 12 veckor, hur upplägget kommer att se ut när Grimm kommer senare på eftermiddagen, det är familjehemsföräldrarna som kommer med Grimm och dom skulle sova över till dagen efter och sen så skulle vi slippa dom helt. Vi träffar en del andra människor som också ska ha hand om oss under vistelsen, på eftermiddagen så åker vi in till Nässjö för att hämta upp Grimm, Han blir överlycklig när han ser att det är vi som står och väntar. Grimm hoppar genast över i min famn och tittar inte en på familjehemsföräldrarna, han kramar sig fast hårt i min hals och vägrar släppa taget förrän vi kommer till bilen och ska spänna fast honom. När vi kommer tillbaka till Fredriksdal så börjar familjehemmet att informera om Grimm och vad har gillar och vad han kan göra och hur mycket han äter, enligt dom så äter Grimm bara 2 till 3 skedar sedan vill han inte ha mer, jag och sköterskan från CVK kusen tar med Grimm och gör en kort undersökning av honom, vi väger Grimm och han väger då 6820 gram vilket är fem kilo minder än vad han borde väga, han var 71cm lång och det var också i underkant för hur lång han borde vara. Senare på kvällen så är det dags att koppla på Grimms dropp, vi samlas alla i sjukrummet som vi ska använda när vi ska koppla dropp, jag börjar förbereda allt och börjar koppla ihop alla slangar då börjar familjehemsföräldrarna att gnälla på mig och tycker att jag gör allt fel, jag säger då åt dom att det är precis så här man ska koppla och att det alltid varit så, då blir dom sura, sen så ska jag koppla på Grimm på droppet och då fortsätter dom att kritisera mig och tycker att jag gör helt fel, här får jag bistånd av sköterskan som säger att jag gör alldeles rätt och att gör man på annat sätt så är det fel och kan försätta Grimm i fara, nu blir dom ännu surare. Efter kopplingen så lägger jag Grimm i hans säng och dom andra går iväg till allmänrummet, jag stannar hos Grimm. Dagen efter på morgonen så är det dags att koppla av Grimm så vi återvänder till sjukrummet och jag börjar förbereda för avkopplingen, då sätter familjehemsfamiljen igång igen och börja gnälla på mig att jag gör helt fel, åter igen så påpekar jag och sköterskan att det precis så här man ska göra då bir dom åter sura. Under tiden som familjehemsföräldrarna var kvar så observerade personalen på Fredriksdal hur Grimm interagerade med dom kontra oss och blev förvånade, när Grimm var hon någon av familjehemsföräldrarna så visade han inga som helst känslor, han skrattade inte han grät inte han var helt känslokall på gränsen till apatisk, när han däremot var hos mig och Ulrica så både skrattade han och grina som vilket barn som helst. När det sedan var dags för familjehemsföräldrarna att åka hem så visade Grimm åter igen inga känslor mot dom utan förblev ”avstängd”, när dom åkt så började Grimms förvandling nästan omedelbart. Enlig familjehemmet så kunder inte Grimm sitta utan stöd, han kunde inte krypa och hade svårt att rulla runt på mage/rygg, han kunde inte äta mat med lite större bitar för då satte han i halsen. Redan vid lunchen så visade Grimm vad han verkligen kunde, han åt upp nästan hela portionen som jag gjort i ordning och det var betydligt fler än 3 skedar, sedan så gick vi till lekrummet och där fick jag en chock, jag försökte sätta ner Grimm på golvet och han bir hysterisk och klamrar sig fast vid mig och vägra släppa, det tog 4 dagar innan jag kunde sätta ner Grimm på golvet utan att han grinade och skrek, då kom chock nummer två, jag reser mig upp för att hämta en leksak till Grimm och han får panik och bryter ihop då han tror att jag tänker lämna honom och gå. Det tar 6 månader innan han förstår att jag inte försvinner när jag går ut ur rummet. Vi börjar öva på att sitta själv och jag inser att Grimm faktiskt kan sitta själv så det var ju en lögn att han inte kunde det, sen lägger jag honom på mage på golvet och han rullar omedelbart över på rygg så där var lögn nr 2, krypa kunde han inte och det hade jag inte heller begärt att han skulle kunna. Det tog sex veckors träning innan han kunde ta sig fram själv och ytterligare fyra veckor innan har kröp på alla fyra. Under tiden som vi är Fredriksdal så föds Grimms lillasyster Idun, efter förlossningen så åker Ulrika på en förlossningspsykos och hamnar på akutpsyk i Jönköping och efter några dagar där så flyttas hon till Östersund för vidare vård. Ulrica har ända sedan Grimm föddes en förlossningsdepression som hon inte fått hjälp med och har under tiden blivit utsatt för bakslag efter bakslag, Iduns födsel var droppen som fick bägaren att rinna över, då äntligen fick hon den hjälp hon hade behövt redan i Östersund när Grimm föddes. Eftersom Ulrica vistas på psyk och får välbehövd hjälp så är jag ensam med både Grimm och Idun, en spännande upplevelse men också väldigt jobbig, samtidigt så kan man ju inte visa hur jobbigt man tycker att det faktiskt är eftersom man är under utredning och måste visa att man klarar av allt, varje gång man ber om hjälp så hamnar det i journalen och tas upp som något negativt, så jag lär mig snabbt att inte fråga efter hjälp utan försöka klara det ändå. När Idun föddes så var det ca en månad kvar på vistelsen i Fredriksdal och sedan skulle en utvärdering göras där man tittade på vad som funkar bra och vad som inte funkar bra, och sen är det upp till SOC att bestämma vilka åtgärder dom vill sätta in. Som tur är så är handläggarna på SOC faktiskt på våran sida den här gången och när Fredriksdal föreslår att vi ska stanna ytterligare en månad så tycker SOC att det inte är nödvändigt och att jag kan få samma hjälp på hemmaplan. Två veckor innan slutdatum så har vi ett SIP möte med SOC och Barnkliniken i Östersund, till mötet så kommer handläggarna från SOC ner till Fredriksdal och Barnkliniken är på videokonferens samt att Ulrica finns med på telefon. På detta möte så bestäms det att vi ska åka hem på utsatt datum och när vi kommer hem så kommer det finnas folk där som tar emot oss, sedan så bestäms det att jag ska byta Grimms plåster på HC i Sveg då detta är något jag kan göra själv med lite bistånd det bestäms även att det är HC som ska beställa hem materialet som jag behöver. Innan hemgången från Fredriksdal så vet vi inte hur det blir med Ulrica och när hon får komma hem och vilka insatser som behövs då, hon befinner sig i Östersund och får vila upp sig där och det är Ulrica själv som bestämmer hur länge hon ska vara där, läkarna kan bara råda henne men inte bestämma då hon är där på frivillig basis, så veckan innan vi åker hem bestämmer Ulrica att hon också ska åka hem några dagar innan vi kommer. SOC meddelas detta och bestämmer att Ulrica ska få en jourlägenhet där hon kan sova när vi har kommit hem, detta för att dom tyckte att hon fortfarande behövde sova ostörd och så att SOC får möjlighet att sondera hennes mående och se hur det fungerar mellan henne och barnen. Sagt och gjort Ulrica åker hem till Sveg två dagar innan jag ska åka hem, för att som hon sa fixa till det hemma innan dom kommer, SOC har under denna tid fixat en lägenhet åt Ulrica som hon ska få nyttja när vi har kommit hem men att hon får sova hemma så länge.
Dagen för hemresan så kommer det en person från SOC för att hjälpa mig att köra hem alla Grimms saker samt barnvagnar och div annat, jag ska bara ta barnen och det jag behöver för resan hem, resan i sig är indelad i två etapper, etapp ett är att ta sig till mormor och morfar i Bålsta och mellanlanda där eftersom Grimm måste kopplas på dropp, etapp två blir då från Bålsta till Sveg. Resan till Bålsta gick smärtfritt och barnen var ganska lugna hela resan, mormor och morfar blev jätteglad när vi kom och dom äntligen fick träffa Idun för första gången och även Grimm som hade växt på sig tyckte dom. Dag två så åker vi ganska tidigt från Bålsta för att inte behöva stressa då det var snöigt och halt, efter sju timmars bilande så var vi äntligen hemma i Sveg. Väl framme så möter våra handläggare upp mig och hjälper mig att packa ur bilarna och ställa upp alla saker där dom ska vara. När Grimm får syn på Ulrica så skiner han upp som en sol och hoppar genast över till henne, sen tittar han med stora ögon på allt runt om kring och man ser på honom att han förstår att han har kommit hem för att stanna. Dom första veckorna hemma är ganska hektiska då det är många som är inblandade, vi åker till Östersund så dom får träffa Grimm, jag bråkar med HC som inte lyckas beställa rätt saker trots att det finns beställningsnummer och allt men tillslut så får dom till även det. Det är inte mycket tid för vila då jag är ensam på nätterna med Grimm och Idun eftersom Ulrica sover borta. Några veckor efter att vi har kommit hem så meddelar SOC att Grimms LVU äntligen har blivit upphävt och att han inte kommer att råka ut för något sådant igen, och det har heller inte kommit på tal sen dess.
Våren och sommaren flyter på i ganska lugn takt, Ulrica fick komma hem efter två veckor i annan lägenhet, Idun växer och Grimm går framåt i utvecklingen Under denna tid så påpekar jag flertalet gånger för både Östersund och Uppsala att Grimm väger för lite och skulle behöva mer näring, något dom inte lyssna på då. I början av april så börjar Grimm på dagis och en helt ny värld öppnas för honom, Grimm verkligen älskar att vara på dagis där han får leka med kompisar, han ligger efter i utvecklingen och det är även något som dagis har märkt och påpekat. I mitten av Augusti så har vi en träff med Barnkliniken, Uppsala och SOC och då helt plötsligt så är Grimm undernärd och måste läggas in för observation och en ändring på droppet kommer att göras, jag försöker tala om för dom att det är ju det här jag har sagt hela tiden men det vill dom inte lyssna på utan kuratorn skriver genast en orors anmälan till SOC där hon skriver att dom är oroliga för att Grimm inte får tillräckligt med mat hemma och att vi struntar i att koppla honom på droppen så han får svälta. Detta gör att en handläggare från SOC kommer och hälsar på oss på sjukhuset för att dom tycker det låter lite konstigt att vi inte skulle ge Grimm den näring han behöver. Jag förklarar för handläggare hur det faktiskt ligger till och att jag har påpekat att han inte får tillräckligt med näring ända sen han kom till Fredriksdal, något Lena på SOC kan intyga, men att nu försöker sjukhuset att få det till att det är mitt fel att Grimm är undernärd, och vägrar lyssna på när jag förklarar att han var kraftigt undernärd redan när vi fick honom och att vi har gjort allt vi kan för att han ska öka i vikt. Handläggaren säger då att han inte kommer att göra något utan ville bara prata med mig personligen istället för över telefon. Droppet ändras och Grimm börjar sakta att öka i vikt och efter en vecka med det nya droppet får vi äntligen åka hem igen. På det olycksaliga mötet så blev det bestämt att vi skulle ha nattvak på Grimm och att det skulle registreras hur mycket han kissa under ett dygn och hur mycket han åt med munnen. För att detta ska bli möjligt så hålls ännu ett möte och den här gången så är även hemsjukvården och dagis med, där bestäms det hur allt ska gå till väga. När vi väl har kommit hem så kommer det samma kväll två damer ut hemtjänsten som ska nattvaka Grimm. När nattvaket har pågått i ca en månad blir Grimm förkyld och får feber, det går om någon vecka och feber vill inte släppa så jag tar med honom till HC och en läkare där kollar på honom och skriver ut antibiotika, några timmar efter att jag kommit hem från HC så ringer Grimms läkare från Östersund och tycker att vi ska komma in på observation. Vi åker in och det tas en massa prover för odling sen får han antibiotikadropp. Dagen efter att vi kommit in så blir jag kallad till ett möte med läkaren och kuratorn, dom förklarar att jag har gjort fel och att jag skulle ringt samma stund jag upptäckte feber hon Grimm, jag försöker förklara för dom att jag agerar utifrån dom instruktioner jag fått tidigare från Uppsala angående Grimm och feber. Detta är något dom inte godtar eftersom dom inte har sagt det så gäller det inte, kuratorn är återigen snabb och skriva en orors anmälan där hon beskriver hur oansvarig jag är och att jag inte är lämplig som vårdnadshavare åt Grimm. När vi äntligen får komma hem igen så får vi efter någon vecka en kallelse till ett nytt SIP möte, den här gången så är det även med representanter från hemtjänsten och chefen för daghemmen i Sveg. Under mötet så bestäms det att nattvaket ska fortsätta och att möjlighet till personlig assistent när han är på dagis ska utredas. Kuratorn på sjukhuset börjar återigen att prata om föräldraansvar och att det är viktigt att vi som föräldrar agerar på korrekt sätt i alla situationen, hon trycker även på att det är viktigt att vi hör av oss vi minsta oro så får sjukhuset bestämma om det är akut eller inte. Nu är det ju så att jag har Aspergers men till och med jag förstod den underliggande meningen i hennes raljerande, det gjorde även SOC och dom kontrade med att det inte kommer att sättas in några ytterligare åtgärder för Grimm och att vi som föräldrar gör ett bra jobb, även jag biter av henne och tycker att det är orättvist att hon anklagar oss för något som vi inte rår för och att hon ska sluta kalla oss för dåliga föräldrar och få oss att känna oss skyldiga till något vi inte gjort. När mötet är avslutat så åker vi hem och fortsätter som vanligt, nattpersonalen utökar styrkan suggestivt så dom har full bemanning, Grimm går på dagis och vi väntar med spänning på nästa SIP möte, denna gång utan kurator.
Ja det var hela historien, det blev ett långt inlägg denna gång men nu vet ni vad som har hänt under tiden som jag inte har varit aktiv här.
Så till nästa gång! Ha ett bart underliv!
Puss Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar